De finns inget som är starkare än vår vilja…

Efter lite hotelser, paragrafer, tjat och allmän terror så vann vi över kommunen. Vi skulle få vår ”Nanny” men idag kom dom hit på möte och hade en mycket bättre idé. Tjejerna får börja på dagis redan nu. Men.. De är Nanny som tar hand om dom på dagiset. Pga försäkringsvillkor och säkerhet så är de bättre att Nanny som för övrigt heter Nisa är på förskolan m tjejerna. Hur underbart är inte det?
De kunde inte ha löst sig på ett bättre sätt!

Igår var vi på 1årskontroll. Nellie den lilla myran har växt om sina systrar på längden. Nellie vägde 7705g och var 71,3cm. Isabell vägde 7970g och var 71,2cm. Evelina vägde 7515g och var 70,5cm.
Läkaren vart förvånad över hur välutvecklade  tjejerna är.

Sen har vi haft moster lotta på besök. Hon har varit till stor hjälp för oss! Vi har kunnat städa och fixa och dona  medans hon lekt satan  med busungarna. Just de. Glömde berätta att Isabell och Nellie har haft öroninflammation. Men nu är de över.

Här kommer lite bilder från tiden som gått…

Sebbe idag med sitt nya paraply han köpt på loppis i skolan. Skolan har idag något som heter Skolans roliga dag.. Alla årskurser ska sälja något. 2orna skulle sälja fikabröd. Så Stoffe fick i uppgift att baka kladdkakor. Tackar för de!
Förutom paraplyet så köpte Sebbe massvis m fikabröd, någon ubåt, och hoppa i hoppborgen .. Huvudsaken är att han hade roligt. De märks dock att han brås väldigt mycket på sin mor… Vi handlar upp alla pengar på en gång.. Hahaha ! Men annars är han en kopia av sin far …

Vad gör dom… Var är storebror? Jag ser han inte…

Mums mums mums

Vad har jag sagt om ditt fotande ? Sluta upp med de eller börja betala!

De är ju så mysigt att åka vagnen…

Detta var veckans parkering.. Vi garva  så vi nästan börja grina både jag, moster lotta och jensa …

Ikväll blir de en lugn ligga-i-soffan kväll framför tvn medans Babe tränar innebandy.

Har säkert glömt att berätta hälften. Men de kommer mera…..

Puss och kram!!!

Grannarna…

rensar sin uteplats och jag serverar kaffe samtidigt som jag njuter av att se dom jobba 😉

Jag är nog en liten bitch iaf…

Jag är så himla trött på alla människor som sitter och gräver ner sig och tycker så synd om sig själva istället för att kämpa och bli starkare. Okej att alla har sitt eget sätt att sörja, alla har sin egen tid att sörja, men för i helvete, vakna och börja kämpa!

Tänk om alla skulle behöva vara hemma i flera år för att sörja en anhörig, då skulle ju hela jordklotet stå still förfan. Och då skulle vi inte kunna få några pengar för att vara hemma endå, för om ingen jobbar så kommer inga pengar kunna betalas ut.

Sen så tycker inte jag att de spelar någon roll om de handlar om en ung eller gammal, de är lika sorgligt endå. Visst de är alltid ens värsta mardröm att ens barn ska dö innan än själv. Men fortfarande, de är nog lika hemskt för ett barn om ens förälder dör.

Sen handlar historien inte bara om att någon dött utan själva döds orsaken. De är fortfarande ingen nyhet att cancern tar unga som gamlas liv. De är en tragiskt historia, där hon kämpat i många år mot cancern. Jätte tragiskt och en väldigt sorglig historia, men är de någon som tror på fullaste allvar att denna lilla tjej ville att hennes föräldrar skulle gå gräva ner sig i sorg?

Jag tror då inte det. Jag tror på fullaste allvar att hon ville att hennes föräldrar skulle hedra hennes minne med glädje, de tror jag med tanke på de man fått läsa om denne livsglada tjej. Sen får vi bara en del av historien och inte hela.

Hon dog pga en hjärntumör… De gick inte att rädda henne, men tänk vad roligt hon måste ha de där uppe! Jag lovar att hon skuttar omkring som en j-vla galning på dom rosa molnen och tycker de är underbart att må så bra!

Fast fortfarande, hennes föräldrar måste nu vakna till liv och börja kämpa, om dom tyckte de var en kamp under dessa fem år som dom gjorde allt för sin dotters tillfrisknande, då väntar nu än större kamp att komma tillbaka till livet. Dom har fortfarande ett liv att ta hand om, dom har inte råd att gräva ner sig i sorgen, dom måste börja kämpa, både för sina egnas skull och sitt barns skull.

Man är ingen dålig förälder för att man går tillbaka till vardagen med arbete och allt som hör till. Sorgen efter en förlorad kommer alltid finnas där, men man kan inte gräva ner sig för de!

Så kom igen nu J och L, börja kämpa er tillbaka, ni har hela befolkningens stöd! Ni förlorar inget på att kämpa er tillbaka, ni kommer bli starkare och starkare! De enda ni kan är att vinna på att kämpa! Tänk på de liv ni har, hon behöver er mer än någonsin!

Många kommer hata mig många kommer tycka att jag är kall, men jag bryr mig inte de minsta! Sanningen är som den är och ni måste kämpa er tillbaka nu. Sen att FKs handläggare inte kunde vara mer ödmjuk är en annan fråga, skicka henne till helvetet. Karman kommer ta den handläggaren sen!

Jag hejjar på er och hoppas att ni klarar er största kamp någonsin!  All lycka till er!

 

Då kommer ett roligare blogg inlägg någon gång under helgen!

Puss och kram!